När kroppen är helt fel inställd

Igår var jag på vattengympa på kvällen. Efter duschen skulle jag sätta på mina strumpor som bråkade lite, sådär som det kan göra när man varit i vatten länge. Jag känner inte att jag gör mig illa, men det blev lite blodigt vilket avslöjade det hela.
Det är ett sånt där sår som inte känns till en början, men som svider en del när det slutat blöda. Å så är det ju mitt i vecket. Nåväl! Jag åkte hem och gick och la mig.
När jag vaknade imorse kände jag mig förhållandevis bra. Jag har sovit gott. Det brukar jag göra efter träningarna. När jag väl kommit upp och skulle börja klä på mig så känner jag hur ont jag har i tummen. Det är liksom inte bara såret som gör ont. Det känns som att jag har stukat hela tummen. Nästan lite inflammationskänsla. 
Skadade jag insidan av min tumme igår? Troligtvis inte. Det borde jag ju ha känt. Med andra ord så är det antagligen, återigen, en liten pyttegrej som det nervskadade området förstorar upp oerhört mycket. Trams.




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

mincrps.blogg.se

Jag lever med en osynlig sjukdom som plågar mig dag ut och dag in, på nätterna och under årets alla tider. Det går inte en sekund utan att smärtan gör sig påmind. Hur är det möjligt? .....det vet inte jag heller.

RSS 2.0