Vilket uppvaknande!

Vi alla vet att vi laddar vår telefon minst en gång per dygn. Men hur ofta laddar vi oss själva? Detta är någonting jag verkligen behöver jobba med, mer än många andra. Jag har en så stor del av min hjärna som är blockerad av smärta. Denna delen kan inte fungera och jobba med vardagliga saker. Den är liksom avstängd, borträknad. 

Okej. Så vad har jag kvar? Så länge livet rullar på sådär bra som dom gör i en drömvärld, så fungerar jag faktiskt ganska bra. Men det finns så otroligt många faktorer som spelar ut mig varje dag. Det är inte så konstigt att jag tvingas kämpa mot panikångest om man tänker efter... Okej, jag har alltså en stor del smärta i hjärnan och den friska delen har ett tunnt moln av panikångest som kan börja storma precis när som helst. Taskiga förutsättningar.

Okej. Vad har jag kvar nu då? Det kvarvarande utrymmet ska få allt annat att fungera. Min kropp, mina känslor, mina funktioner, min förhållning till omvärlden, allt. Vad händer då om vi lägger på en faktor som min kropp inte vill ha, exempelvis ljud, lukter, stress, kyla, hunger, sötsug eller (lyssna på denna) ökad smärta?! 

För att ha en någorlunda okej chans att klara mig igen om dagarna så måste jag verkligen vila. Gärna två gånger om dagen. Vem har tid med detta? Jag har svårt att ta mig denna tiden. Men vad är alternativet? Att inte vila och krascha sen?