Var det värt det?
Frågan som hela tiden återkommer. Var det värt det? Hade jag gjort annorlunda om jag fick chansen att ändra det som varit? 15 år på handbollsplanen kostade mig min frihet. Idag lever jag fången i min igen kropp täckt av smärta och rörelsehinder. Hur ska man kunna svara på det? Var det värt det?
Aldrig i livet att jag önskar det ogjort. Så fantastiskt kul jag har haft under dessa år. Så många underbara människor jag har lärt känna. Jag har trott på mig själv och varit stolt över det jag presterat! Hur man man önska bort 15 år av lycka?
Vi är nästan 8 miljarder människor på jorden och det är ca 2 miljoner människor som lider av CRPS. Jag tror inte att det är många av mina medkrigare som har genomgått samma resa som jag har gjort. Från handboll till CRPS är det ganska långsökt. I mitt fall har det varit handbollsskada --> operation ligamenttransplantation --> operation nervtransplantation --> dynamisk mekanisk allodyni (DMA) --> CRPS. Det finns två olika typer av CRPS, typ 1 och 2. Jag har typ 2, orsakad av tidigare konstaterad nervskada som kom i samband med nervtransplantationen.
Man kan aldrig veta vad som händer i livet. Jag önskar ingen ett liv i rädsla för att hemskheter ska hända. Man trillar, slår sig, och bryter kanske ett och annat ben. Men vaddå då?! Folk dör i trafiken varje dag. Inte är man mer rädd för att sätta sig i bilen när man åker till jobbet för det. Det allra mesta skadorna repar man sig väldigt bra ifrån. Å tack vare mitt aktiva liv så repar jag mig mycket snabbare gällande det mesta jämfört med dom som varit stillasittande.
Så: HEJA SPORTEN!
mincrps.blogg.se
Jag lever med en osynlig sjukdom som plågar mig dag ut och dag in, på nätterna och under årets alla tider. Det går inte en sekund utan att smärtan gör sig påmind. Hur är det möjligt? .....det vet inte jag heller.
