Det förstås inte
Det är så jobbigt att människor inte förstår. Jag orkar en sak per dag. Idag har har varit på ett utomhusbad med mina kusiner och min moster. 3 timmar. 3 timmar orkade jag. Nu efteråt sitter jag i bilen och måste samma mig. Jag är helt slut, gråtfärdig och klarar än så länge inte av att köra hem. Blev aningens ledsen när det kändes som att det tolkades som att dom drenerade mig på energi. Det jag ville få fram vad att jag orkar en sak om dagen och idag ville jag lägga den lilla energin jag har på att vara med dom. För att jag vill. För att jag tycker om att spendera tid med dom.
Jag är iallafall väldigt glad och tacksam för denna dagen. Trots att jag är helt slut så är jag ändå lycklig. När jag samlat mig tillräckligt så ska jag hämta finaste vännen på flygplatsen och vi har resten av helgen på oss att mysa innan hon flyger iväg igen.
Måste bara komma ihåg att vila......
mincrps.blogg.se
Jag lever med en osynlig sjukdom som plågar mig dag ut och dag in, på nätterna och under årets alla tider. Det går inte en sekund utan att smärtan gör sig påmind. Hur är det möjligt? .....det vet inte jag heller.
