Nu är det över
Äntligen! Nu är det inskickat och klart. Det va svårt.... fanns inte så mycket frågor och inte tillräckligt utrymme för att förmedla det jag ville. Så nu är det upp till mina läkare att komplettera.
Tankarna snurrade på ganska bra när jag gått och lagt mig igår... allt ifrån hemska operationer, förlamning och svåra smärttillstånd snurrade i huvudet. Det läkare har sagt. Prognoser. Allt.
Rädslan nu är att jag ska få "för lite" pengar i ersättning. Vad är lite och vad är tillräckligt? Kan pengar kompensera för det jag gått igenom? Nej, det kan det inte. Men det är det enda plåster på såren jag kan få. Jag kan inte få tillbaka min tid och ta bort allt hemskt som har varit och till stor del fortfarande är. Jag vill inte nedvärderas eller förminskas från patientförsäkringens sida. Det va jobbigt att göra anmälan, men nu är det gjort. Jag kan inte göra mer. Nu är det upp till mina läkare...
Håller tummarna och ber för det bästa!
mincrps.blogg.se
Jag lever med en osynlig sjukdom som plågar mig dag ut och dag in, på nätterna och under årets alla tider. Det går inte en sekund utan att smärtan gör sig påmind. Hur är det möjligt? .....det vet inte jag heller.
