Firar min 24årsdag med sjukskrivning
Imorn fyller jag år. 24 bast. Ångest? Åldersnoja? Svar: JA! Jag har förlorat 3 år av mitt liv. Och allt detta med panikångest depression och stress har verkligen tärt på mig. Jag har inte längtat. Inte velat fylla år. Inte velat fira. Inte träffa människor. Inte önska mig något. Inte få presenter. Ingenting. Verkligen ingenting. Vill hoppa över 22 juni och bara gå vidare. Vad gör en dag mer eller mindre på ett år liksom.......
Idag blev det skrivet, sjukskrivningen är ett faktum. Men tack och lov så är det bra för mig att få en paus. Sen känns det som världens bakslag. Ska jag aldrig få bli frisk? När ska jag få leva mitt liv? Varför ska jag leva begränsat på grund av någonting jag inte kan påverka? Det är mycket som ligger bakom min psykiska ohälsa. Men just nu så måste jag verkligen fokusera på att återhämta mig och komma på banan igen. Fokus.
Jag blev verkligen positivt överraskad när jag idag fick veta att sambon är ledig imorn och kan äta födelsedagsfrukost med mig och jag kände en liten glimt av glädje. Jag blev även påmind om någon positiv känsla när han började prata om min present lite retsamt för att få min uppmärksamhet. Så lite positivitet finns det väl för morgondagen trots allt. Å jag har en hel ask jordgubbar till frukost! Jordgubbar och allt som är rosa är ett säkert kort till lycka!
Jag får för tillfället leta med ljus och lykta för att hitta ljusglimtar, men när jag väl hittar dom så ska dom minsann upphöjas!
mincrps.blogg.se
Jag lever med en osynlig sjukdom som plågar mig dag ut och dag in, på nätterna och under årets alla tider. Det går inte en sekund utan att smärtan gör sig påmind. Hur är det möjligt? .....det vet inte jag heller.
