Den jobbiga dagen som jag aktivt har förträngt är nu här. Jag pratade med min smärtpsykolog om det och nu efter en tids tänkande så känner jag (vilket jag vetat hela tiden) att detta måste göras. Det blir varken bättre eller sämre att vänta. Det bara måste göras..... Så nu ska jag försöka.

Papperna till patientförsäkringen ska skickas in. 4/4-16 opererades jag första gången. Då gjordes ligamenttransplantationen från baksidan av höger knä till vänster armbåge. 30/6-16 gjordes nervtransplantationen från vänster underben till vänster armbåge. Två år efter inträffad skada inom vården får man skicka in en anmälan. Det är det som ska göras nu. Jag har blivit ombedd att göra detta under två månaders tid men jag har inte klarat av det. Jag vet inte vad som gömmer sig i anmälan, vad dom vill att jag ska fylla i. Det enda jag vet är att dom vill veta allt, så klart. Det innebär att jag måste ta mig själv tillbaka till den tiden. Jag måste gå igenom allt igen. Jag fasar för detta. Jag vill inte. Förbereder mig själv på tårar. Detta har vuxit sig till min Goliat. Men så länge jag är David så kommer jag att klara detta!