Jag träffade en man idag från LA. Han berättade en liten historia från Bibeln, om en man som varit lam i 8 år, blev helad och dessutom tillsagd att rulla ihop sin matta han legat på och att han skulle gå därifrån. Absurt. Men okej. Och vad hjälper detta mig? Han berättade att alla har vi säsonger i livet, ibland är det bra, och ibland är det inte det. Oavsett så har vi en förmåga att lämna kvar vår matta vi legat på när vi mått dåligt. Som någon typ av trygghet att falla tillbaka på. För detta livet kan vi ju. Men för att verkligen bli helt frisk, så måste vi göra oss av med det som kan få oss att dra oss tillbaka. Det låter inte så dumt trots allt. Jag slutade med mina tabletter för ett år sen, men jag har inte velat göra mig av med dom. Dom medför någon falsk trygghet. Jag har även kvar lite gamla hjälpmedel som jag inte heller borde ha kvar. Det kan nog vara bra att rensa oavsett vad det är för gammalt man har i bagaget som får en att inte helt släppa taget.