Det är inte konstigt att man blir så påverkad av smärtan. Det är så mycket som har uppenbarat sig för mig nu. Det är så mycket jag ser så klart.

1. Jag har varit död i två års tid

- Att utsättas för en sån dramatisk ändring i livet med så hemska följder fick mig att stänga av. Det fick mig att sluta mig själv. Jag tänkte hela tiden att vid x-tidpunkten kommer jag bli frisk, då kommer jag kunna leva igen.

2. Jag kan inte vänta med att leva mitt liv

- Jag kan inte vänta på något jag inte vet om det kommer hända. Jag kan inte vänta på att jag ska bli helt återställd. Vem vet om jag ens kommer bli bättre än jag är just nu?

3. Jag måste börja drömma

- Jag blev nyligen frågad vad jag ville göra i livet och jag kunde inte komma på en enda sak. Jag har stängt av helt. Det är först nu som jag kommit på att jag får vilja saker. Jag måste vilja saker. Med lite tid så har jag faktiskt kommit på ett och annat.

Så nu är det dags. Jag har påbörjat en bucketlist, städat lägenheten, varit på återvinningsstationen, träffat människor och börjat se ljust på livet!