Man tänker sällan på hur komplicerad kroppen faktiskt är. Jag gjorde aldrig det iallafall, om jag ser tillbaka till tiden då jag var frisk. Allt fungerade ju, så livet flöt bara på. Men nu ser man hur en störning i systemet kan slå ut så mycket. Hur konstiga reaktioner kroppen slår ifrån med på dom mest vanliga sakerna.

Bild 1: huden är inte vad den har varit. Kliar jag mig så tar det flera minuter upp till dryga 30 minuter innan märket efter att jag kliat lagt sig. Ibland blir det så pass illa som på bilden. Hela huden svullnar upp och blir irriterad. Att förtydliga så har jag kliat mig helt vanligt.

Bild 2: håravfall. Hemskt mycket hår som bara faller av. Denna mängden hår tappar jag i princip varje gång jag borstar håret. Drömde mardrömmar senast inatt om mitt håravfall. Det påstås att det är stresspåslaget som är boven i dramat. Stress på grund av sjukdom.

Bild 3: antingen så får jag inga russinfingrar alls, eller så flippat det ut totalt och blir så mycket russin så man undrar hur allt får plats.

Bild 4: återigen så är huden inte vad den varit. Den är inte fyllig och spänstig utan sackar ihop och ser ut som att den tillhör en betydligt äldre kropp.

Jag har lärt mig att älska min hand igen, trots att den avviker både i funktion och utseende. Jag vet att det bara är jag som ser det till vardags, men det har varit svårt att acceptera mitt tillstånd. Däremot så har jag svårt att älska kroppen när den gör ont. Vi pratar inte om vardaglig smärta. Jag menar vidrig nervsmärta som tar död på en inifrån. Det är svårt att älska då. Nu sen jag blev sjukskriven för psykisk ohälsa så har nervsmärtorna blivit värre igen. Mycket värre. Nu är vi tillbaka på att ingen får nudda mig och jag rör inte någon med vänster, inte ens katterna. Det är till och med så illa att soffan årerigen är en fiende. Att nudda den gör så ont. Det enda som inte gör ont att nudda är min egen nakna kropp under förutsättning att jag är varm. Kläder har gått tillbaka till att plåga mig mer och mer. Jag vet att jag överlever och klarar mig idag. Men att leva såhär igen under en längre period kommer jag inte..... Läkaren ringer imorgon. Imorgon är en ny dag och då tar vi ställning till hur vi ska jobba framåt.