Smärtrehabiliteringsmottagningen
Det känns jättejobbigt att åka till sjukhuset....
Först är det den mentala delen med att (i vanliga fall är detta bara larvigt) hitta dit jag ska, hitta parkering, komma in i rätt del av sjukhuset, jag har ingen aning om nått. Jag är inte på hemma plan. Panikångesten kryper inom mig.
Sen är det den andra mentala delen med att jag återigen ska till sjukhus. Ett nytt sjukhus. Vem träffar jag där? Kommer dom göra mig illa? Kommer dom att förstå? Kommer jag få hjälp?
Sen är det den fysiska biten. ALLA GÅNGER INNAN när jag kännt att något varit fel så har det slutat med operation och oftast akut.....
Så ja, vad ska man säga....? Nu är det bara att dricka upp mitt te och borsta tänderna, sen är det avfärd.
