När man har kämpiga dagar och levt med kraftig smärta under lång tid så lär man sig att uppskatta småsaker på ett helt annat sätt. En liten komplimang eller att få se solen kan få mig att gråta av lycka. Idag fick jag kvalitetstid med min pappa. Vi åkte iväg och hämtade mina sommardäck (nej jag har inte bytt än. Vädret var ostadigt innan operationen och efter har jag än så länge varit så pass dålig att jag inte kunnat ta mig iväg). Efter det tyckte vi att vi kunde åka till ett köpcentrum och "finfika". Vi brukar fika lite sådär på vägen och idag ville vi sätta oss på ett café och bara mysa, prata och få lite tid med varndra. Vi gick även runt i lite butiker. Sådär på ett kvinnligt sätt när man bara strosar runt och kikar och pillar på allt utan att man egentligen är ute efter någonting. Jag slog på stort och köpte vete som jag ska ha till värmedynor jag ska sy och lite rengöringsgrejer. Totalen landade på ca 130kr. Pappa ville bjuda mig på det och jag förstod inte först vad han höll på med. Varför gör han så? När vi väl gick ut så insåg jag att det va ganska skönt. Att bara helt villkorslöst bli bjuden på något för att man är älskad. Jag bad om att få bjuda på fikan som tack för all hjälp. Han lämnade faktiskt allt viktigt han höll på med för att hjälpa mig så det minsta jag kunde göra var väl att bjuda på fika tänkte jag. Men pappa log bara och bjöd mig på fikan också. Villkorslöst. Igen. Denna dagen kostade min pappa lite drygt 4 h och ca 200kr, men för mig var det värt hela världen! ...okej, kanske inte riktigt. Men jag fick 4 fantastiska timmar med min pappa pch lite paus från sjukdom. Välmående tillställningar, stora som små, reducerar smärtan och glädjen det ger mår alla människor bra av.

 

Så ett stort tack till min pappa för denna dagen <3